Författare: alicehund

Avseglingsdatum den 19 juni närmar sig men får skjutas fram någon vecka. Vi upptäckte korrosion på roderstocken och beställde därför ett splitter nytt roder från Arcona.

På vägen hem från varvet på Orust märkte vi tydligt att först rodret och sedan en sekund senare hela båten drar åt vänster. Så ska det inte vara. Det blev att segla tillbaka de 130 sjömilen igen. Micke fick hjälp med transportseglingen av kollegan och sjöbussen Niklas.

Det blåste rejält, tidvis upp emot 19-20 m/s, så vi erbjöds möjlighet att testa olika segelsättningar – och upptäckte i gengäld nya hål i däcket det kan läcka in vatten från!

På varvet bytte man på prov tillbaka till det gamla rodret och Alba gick spikrakt igen. Skönt att veta för kölen har varit bortplockad under vintern och det fanns ju en liten risk att den monterats tillbaka lite snett.

Så nu ska det nya rodret fasas och trimmas in vilket kan innebära flera torrsättningar och sjösättningar med flera dygns mellanrum för att epoxi och bottenfärg ska hinna härda.

De nya möjligheterna till alternativa segelkombinationer kommer sig av att storseglet nu kan revas med tre olika rev och att vi kan sätta ett litet kutterstagsegel där framme. Med det tredje revet i storen och kuttern får Alba en liten och mycket plan segelyta som lämpar sig perfekt när det tutar i. Inga problem att komma upp i 8,5 knop med måttlig krängning i kulingen. Och alla manövrar kan skötas från sittbrunnen. Det känns tryggt.

Men även det estetiska är viktigt. Biminin över styrplatsen ser mycket diskret ut och ska få 500 watt solpaneler på toppen.

Och en snygg båt ska också ha ett snyggt ankare!

Så nu håller vi tummarna för att komma iväg före 1:a juli i alla fall!

Igår sålde vi huset. Idag hämtade vi watermakern hos DHL. Nu är det på riktigt. Om ett år ligger vi på Cap Verde.

Den här vintern står inte Alba i sin trygga varvshall på Marinverket i Landskrona. Under några småkyliga septemberdagar seglade vi upp henne till Henån på Orust för uppgraderingar inför det stora äventyret.

Nya skrovgenomföringar i plast som inte kan rosta sönder. Noggrann inspektion av roder och rigg. Kutterstag med mindre fock för tuffare väder. Backstag i dyneema. Bimini med solceller. Plats för större gasflaskor.

Listan är lång och kompletterar sådant vi fixat under de senaste åren: nya fall, litiumbatterier, ny radar och plotter, nytt kommunikationssystem med VHF-radio och satellitkommunikation (Iridium Go). Seglen har fått förstärkningar och ett tredje rev och får hänga med några år till men dynorna i salongen ska få överdrag. Det sliter att bo 24/7 under ett år vi vill att hon fortfarande ska vara fin när vi kommer hem.

Vi har anmält oss till ARC+, en internationell eskadersegling över Atlanten som varje år anordnas av ett brittiskt företag. Det ska bli kul att få nya seglarkompisar och tryggt att alltid ha andra båtar i närheten. Förra året åkte vi ner till ARC:ens utgångspunkt på Gran Canaria för att snoka och hänga med deltagarna.

Det var en fantastisk känsla att komma ner en vecka i värmen under gråtunga november. Nästa år blir det under längre tid – och då vi har Alba med oss!

Du hittar ett bildkollage från seglingen här.

När vi kommit till Cuxhaven på Nordsjösidan var det dags för nästa busväder. För en Östersjöseglare är Cuxhaven en gräns. Där bortom öppnar sig det stora havet och den långa dyningen rullar in. Längs hela sträckan på 200 sjömil längs de frisiska öarna ligger gästhamnarna glest och tidvattnet rusar in och ut ur flodmynningarna. Inte undra på att man med den gamla skepparexamen fick föra befäl på ett mindre lastfartyg ner till Cuxhaven men inte längre. I solglitter är Nordsjön som vilket hav som helst men vid Cuxhaven går ändå en gräns. En mental gräns.

Så med dåliga väderutsikter och det hägrande London allt mer avlägset styrde vi i stället kosan österut längs Elbe, rakt in i Tyskland. När tidvattnet vänder och lågvatten går mot högvatten rinner faktiskt vattnet i denna mäktiga flod med källor borta i Tjeckiens bergstrakter åt fel håll, från havet och inåt land. Med rätt timing kan man surfa på denna tidvattenvåg de hela 50 sjömilen till Hamburg. Väl där ligger man fint i City Sporthafen. Man förtöjer vid flytbryggor av stål som gnisslar i svallet från förbipasserande containerfartyg. När det mörknat saknas bara dimma och dov bagrundsmusik för att man ska förflyttas till en gammal Hitchkockrulle.

I Hamburg anslöt sonen och efter några dagar öppnade sig ett väderfönster som gjorde det möjligt för oss att till ta oss an Nordsjökusten. Via en kanalfärd nådde vi Amsterdam. Det krävs en hel del slussande som vi faktiskt klarade utan värre missöden förutom ett litet minnne i gelcoaten på babords låring och en bruten rorkult på lilla Suzuki, motorn till jollen.

Många har väl drömt om att någon gång få segla uppför Themsen och slussa in i gästhamnen alldeles bredvid Tower Bridge. Våra vänner på Hugur hade gjort det några år innan på väg till Medelhavet och hejade på oss. Under våren införskaffades sjökort, hamnbeskrivningar och tidvattentabeller. Vi kom fram till att det krävdes en hel del tur för att få till den långa Englandsresan under våra fem veckors semester 2019.

Och vädret satte käppar i hjulet redan från start. Ett litet lågtryck behagade placera sig över Norden och ett nästan veckolångt ruskväder höll oss kvar hemma. Förutom att deppa fick vi möjlighet att pyssla lite till med Alba. Vi installerade AIS:en som legat i sin låda sedan november och till förpiken skar vi till ytterligare nio centimeter skumgummi att ha under bäddmadrassen. Inte ens prinsessan på ärten skulle märka att hon sov ombord på en båt.

Första biten ner till Tyskland hade vi sällskap med våra bästa seglarvänner ombord på Lis, även hon en nykomling i sin familj. Det blev någon inblåst dag på vägen ner längs de danska öarna. Då var det tur vi hade dragspelen med. Eller?

Många tycker Kielkanalen är en tråkig transportsträcka. Okej, möjligen i hällregn eller snöglopp. Men annars är det rätt mysigt att i sex knop glida fram mellan sädesfält, hagar och kossor. Rendsburg, en halv dagsetapp från inloppet från Östersjön, är dessutom perfekt som natthamn och ger finfina provianteringsmöjligheter. Mycket påminner om Danmark vilket kanske inte är så konstigt. Fram till 1860-talet tillhörde allt land ner till Hamburg danske kungen.

Ett bildkollage från vår första segling från Bohuslän till Skåne hittar du här