Många har väl drömt om att någon gång få segla uppför Themsen och slussa in i gästhamnen alldeles bredvid Tower Bridge. Våra vänner på Hugur hade gjort det några år innan på väg till Medelhavet och hejade på oss. Under våren införskaffades sjökort, hamnbeskrivningar och tidvattentabeller. Vi kom fram till att det krävdes en hel del tur för att få till den långa Englandsresan under våra fem veckors semester 2019.
Och vädret satte käppar i hjulet redan från start. Ett litet lågtryck behagade placera sig över Norden och ett nästan veckolångt ruskväder höll oss kvar hemma. Förutom att deppa fick vi möjlighet att pyssla lite till med Alba. Vi installerade AIS:en som legat i sin låda sedan november och till förpiken skar vi till ytterligare nio centimeter skumgummi att ha under bäddmadrassen. Inte ens prinsessan på ärten skulle märka att hon sov ombord på en båt.
Första biten ner till Tyskland hade vi sällskap med våra bästa seglarvänner ombord på Lis, även hon en nykomling i sin familj. Det blev någon inblåst dag på vägen ner längs de danska öarna. Då var det tur vi hade dragspelen med. Eller?
Många tycker Kielkanalen är en tråkig transportsträcka. Okej, möjligen i hällregn eller snöglopp. Men annars är det rätt mysigt att i sex knop glida fram mellan sädesfält, hagar och kossor. Rendsburg, en halv dagsetapp från inloppet från Östersjön, är dessutom perfekt som natthamn och ger finfina provianteringsmöjligheter. Mycket påminner om Danmark vilket kanske inte är så konstigt. Fram till 1860-talet tillhörde allt land ner till Hamburg danske kungen.
